I ”Utlämnad” drabbar detta öde egyptiskfödde amerikanen och kemiingenjören Anwar El-Ibrahimi (Omar Metwally), gift och bosatt i Chicago med höggravida Isabella (Reese Witherspoon) och en liten son. Efter en konferens i Sydafrika kidnappas han av CIA i Washingtons lufthamn och får sitt namn utraderat från passagerarlistan. Hustruns paniska efterforskningar möts av beskedet att han aldrig varit med på planet, en lögn genomskådad när hon upptäcker att han använt sitt kreditkort för inköp ombord.För att pressa ur honom avslöjanden om misstänkta samtal till hans mobil har hennes man på order av CIA-bossen Corrinne Whitman (Meryl Streep i en utstuderad ”superbitch”-variant av hennes giftiga modersporträtt i Jonathan Demmes ”The Manchurian Candidate”) förts till ett anonymt afrikanskt land och extremt grym tortyr, inklusive den ohyggliga skendränkningsmetoden. Det hela sköts av chefstorteraren Abasi Fawal (Igal Naor) och övervakas av Douglas Freeman (Jake Gyllenhaal), en oerfaren, efterhand alltmer bestört och samvetsöm CIA-analytiker. Filmen tycks bygga på ett verkligt parallellfall, där Maher Arar, syrisk-kanadensisk ingenjör på hemresa från Genève till Toronto, blev bortförd i New York av CIA, grundlöst anklagad för medlemskap i al-Qaida, flögs till Syrien och torterades i ett år innan han han frigavs. Huvudstoryn bildar en politisk thriller berättad med imponerande kraft och konsekvens medan den exponerar och fördömer det autentiska underlag George W Bush och Condoleezza Rice blåljuger rätt in i tv-kameran om i nämnda dokumentär. Man tänker på Richard Nixons genomfalska bedyranden för tittarna i Watergate-affären. Effekten försvagas en smula av klichéerna i ett par påträngande sidointriger, främst kärlekshistorien mellan Fawals upproriska dotter och en fanatisk ung jihadist, och av en tillrättalagd final, i dubbel bemärkelse alltför familjär. Likaså av att en prydlig, slätrakad, så uppenbart oförvitlig medborgare som El-Ibrahimi inte har någon svårighet att vinna åskådarens sympati och väcka omedelbart tvivel på hans skuld. Skulle en filmisk plädering för ”rendition”-praktikens absoluta oförenlighet med demokrati, humanitet och rättvisa vara lika genomgående upprörande och verkningsfull om offret tilldelats sämre sociala och utseendemässiga förutsättningar?
Recension hämtade här
Hyr den !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar