höstkväll som denna...
Film recension
I KORTHET En romantisk komedi som inte imploderar av sin egen fantasilöshet, kan det vara möjligt? Ja, Adam Brooks har lyckats göra en charmig historia som lyder genrens alla konventioner men lyfter tack vare duktiga skådespelare och ett intelligent manus.
RECENSION Se här, svårare än så här behöver det inte vara. ”Definitely, Maybe” är en konventionell rom-com med genrens alla attribut men med tillräcklig finess och kvalité för att höja sig över resten av packet.
Will Hayes (Ryan Reynolds) är en nyligen frånskild desillusionerad reklamare på Manhattan. Enda ljuspunkten i hans liv är dottern Maya (Abigail Reslin) så när hon ber honom berätta historien om hur han mötte hennes mamma kan han inte stå emot. Men för att göra det hela lite klurigare berättar han om tre kvinnor som spelat stor roll i hans liv, utan att tala om för dottern vem som är mamman, det får hon lista ut själv.
Den här berättelsen är alltså huvuddelen av själva filmen och den presenteras som ett sorts kärleksmysterium. Den tar sin början 1992 då Hayes flyttar ifrån sin ungdomskärlek Emily (Elizabeth Banks) för att arbeta i Bill Clintons kampanjstab i New York. Där träffar han den intellektuella journalisten Summer (Rachel Weisz), som har en affär med sin professor (Kevin Kline) och levnadsglada April (Isla Fischer) som arbetar med Clintonkampanjen. Snart är han invecklad i komplicerade förhållanden med de tre kvinnorna.
Filmens största fördel är att den aldrig känns korkad, vilket får anses vara en ovanlighet i sammanhanget. Jag ska inte gå så långt att säga att den är direkt spännande, men det lilla mysteriet om vem som egentligen är Mayas mamma är i alla fall uppiggande. En stor del av filmen kretsar kring arbetet på Clintons kampanjstab under nittiotalets första hälft och även om det aldrig blir mer än en underhållande kuliss är det åtminstone något nytt. Något som fungerar helt är New York som fondvägg. Charmiga inbodda vindsvåningar, coola klubbar och vackra vyer får mig att mentalt planera en resa dit, under själva visningen.
Ryan Reynolds är charmerande lättsam i huvudrollen utan att på något sätt lysa. Han fungerar definitivt men överglänses en smula av sina kvinnliga motparter. Elizabeth Banks är den i trion som får minst utrymme på duken och 
blir också den minst intressanta. Men både Rachel Weisz och Isla Fischer är strålande. Jag höll på att glömma filmens centralgestalt, men unga Abigail Resling, som var suverän i ”Little Miss Sunshine”, håller inte riktigt hela vägen den här gången.
Regissören och manusförfattaren Adam Brooks har med ”Definitely, Maybe” återupprättat sitt rykte i rom-com genren (efter outhärdligt hemska uppföljaren till Bridget Jones). Han har gjort en film som lyckas med konststycket att inte vara förutsägbar efter att ha sett de fem första minuterna och dessutom fyllt den med duktiga skådespelare. Kevin Klines kåta professor är för övrigt en av höjdpunkterna.
BETYG : + + + +
Godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar